patriksundin

Hoj Hoj
Idag är en skitdag!
Efter den muntra veckan i Borlänge verkar det som om jag har släpat med mig nåt slags virus hem, ett virus som har satt sig i halsen och förminskat svalgets omkrets till storleken av en prinskorvs. Det svider nåt otroligt bara när man pratar och då ska vi bara inte prata om hostattackerna. Det hela är rätt komiskt, nästan hela gänget som var i Borlänge har dragit på sig nån slags åkomma när de kom hem. Det där med peace and love är kanske inte så hälsosamt ändå:P
I vilket fall som helst så sjukskrev jag mig från jobbet idag och då läget fortfarande inte förbättrats ringde jag och sjukskrev mig i förväg inför morgondagen med.
I morse ringde jag också till vårdcentralen i hopp om att få nåt lindrande. Men en tjurig tant i andra änden upplyste mig om att mina symtom tvunget skulle vara i minst en vecka innan jag kunde få tillgång till penicillin eller överhuvudtaget få genomgå en undersökning! Usch för vården idag.. vi kan vara stolta och glada som bor i detta vackra land där försämringens vindar blåser genom... ja i stort sett allt.

Hursomhelst så har jag haft en Patrikdag här hemma istället och det är ju inte fy skam det. Har lyssnat på mina nya skivor med Loke,, en grymt skön artist och låtskrivare som säljer sina plattor via sin hemsida. Han har många tänkvärda och framförallt jäkligt roliga låtar och en favorit är låten Eldsjäl Kolla gärna upp honom på:
www.lokeloke.se
Dessutom har jag spenderat en himla massa dötid framför TV'n. Har bland annat sett den gamla svenska serien en fyra för tre. Grymt underhållande!. Nu är jag ju också en sucker för såna där svenska komediserier och skrattar glatt åt allt från rena rama rolf  till C/O:Segemyhr. Nu däremot kollar jag på en gammal Die Hard film i väntan på att tröttheten ska övervinna det onda i halsen så det blir nån sömn inatt.

Idag skrev jag också, för första gången på ett bra tag. En spontan grej som säkerligen kan bli bra,, en låt till en underbar människa. Som det, tyvärr, känns som att jag förlorar mer och mer. Det är väl det låtskrivandet handlar om som mest för mig. Få ut all skit ur kroppen och.. få kontakt liksom. Men nää jag vet inte hon läser kanske inte ens denna blogg längre och gör hon det så förstår hon nog inte att jag menar det till henne.. eller jo, kanske, hon är betydligt mer klok än vad jag är..

Blablabla!
Nu ska jag glo vidare på Die Hard,, bara för att John McClane är stencool!

sköt om er!

Tänkte ta upp det här med bloggandet igen.. har väl egentligen aldrig slutat, men tappade orken nånstans bland sunnerbos lokaler. Nu har jag dock lämnat gymnasiet med allt vad det innebär och känner redan hur blogg- och skapar lusten växer i mig. Skolan har under alla år funkat som en motsträvare när det gäller det där med skapande. Jag har alltid tyckt att musik, skrivande och texter varit det viktigaste i livet. Men dryga lärare och skolböcker har liksom krossat lusten. Jag kan inte minnas när jag senast läste nånting, liksom för läsandets skull och det var väl sisådär 4 månader sedan jag senast lade ner pennan efter att ha skrivit en bra låt. Allt jävla tjat om fackuppsatser, glosprov och analyser har liksom lyckats bryta ner varje spår av kreativitet och lust, åtminstone den kreativiteten man behöver för sig själv, den som inte måste bedömmas och betygsättas.
Hursomhelst så känns det som att mycket av det där är påväg tillbaka och det känns skönt,, kan iofs bero på mitt nuvarande sinnestillstånd; ensam, sliten, uppgiven och trött. Har iallafall en del nya uppslag till låtar och hoppas det kan bli nåt vettigt utav det.

Igår kom jag hem från Borlänge och peace and love festivalen. En väldigt lyckad festival, med allt vad det innebär. Vi var ett rejält Ljungbycamp som samlade våra tält i en klunga och levde ut drömmen 5 dagar i Juni. Upplevde blandannat herrar som Håkan hellström, Stefan Sundström, Thåström, Bob Hansson, Markus Krunegård och icke att förglömma John Lydon och Hans Sex Pistols! Pistols är lite barndomsidoler för mig, jag gick omkring med hänglås runt halsen på mellanstadiet precis som Sid Vicious. Det var därför en mäktig upplevelse att se dom live även om åldern satt sina spår både här och där.
Thåström var givet den största behållningen av festivalen. Han bjöd på en oväntad låtlista med sånger som Die Mauer, Märk hur vår skugga, Jag är en idiot och icke att förglömma den vackra inledningen med Den druckne matrosens sång av Dan Andersson.
Jag är mycket nöjd med festivalen, det är lätt att bli förälskad i Borlänges morgonsol som sakta men säkert går upp klockan 3, när festen är i full gång.. Jag önskar dock att jag hade gått och lyssnat på Eldkvarn med. Har precis läst ut Plura Jonssons bok "Resa genom ensamheten" en fruktansvärt bra bok som grundar sig delvis på Pluras blogg men som också har kompletterats av mannen själv för att bättre passa bokformatet.. LÄS!

Det var väl ungefär det jag har ork och lust att skriva ut ur kroppen idag.. Hoppas att det finns kvar nån som orkar klicka sig in och läsa, det var ju trots allt ett tag sen nu. Nu vet jag att den kommer uppdateras oftare, jag har trots allt tiden och saker och ting känns betydligt mer än vanligt,,
jag saknar...
jag ångrar att...
fan för...
tänk om...
osv...
aja men läs på och sköt om er!